Sign of winter

Or … shall I look after sign of spring?

19/1-20

The sky is Blue.

The Magpie
Pica pica
is flying with tree limbs in their bill. They are going to build up theirs nest.

It is many birds who has begin to sing theirs springsongs .

My parsley is green.

I forgott a carrot in the ground last Autumn and its going to grow.

And my tulip are coming up.

And my Buddleya is still green.

Hugs to you all from Annemor

Vilken dag…

Fy vilken irriterande dag.

Jag åker in till stan för att hämta mamma som jag gör varje lördag.

Jag åker runt och letar parkering och det gör mig alltid irriterad. Jag tycker inte om att jag måste hitta en parkering och parkera och betala bara för att hämta mamma.

Jag har sagt till henne att om jag stannar utanför porten kan hon bara ta hissen ner och där står jag. Jag kan ringa och berätta när jag kommit och står utanför porten. Men det vill hon inte. Då blir hon orolig för att låsa själv, gå åt rätt håll till rätt hiss och inte gå bort sig. Det har hänt att hon gått åt fel håll och väntade vid nästa port, det är därför hon vill att jag ska komma upp och hämta henne. Men hon är aldrig färdig när jag kommer så det kan ta 20 minuter innan vi är vid bilen igen därför törs jag inte stanna utanför hennes port där det är parkeringsförbud och bara av och påstigning tillåten.

Tillbaka till idag. Jag åker runt och letar parkering och till slut hittar jag en gatuparkering några hus längre bort. Jag trixar mig in och gör en bra fickparkering. Jag betalar för parkeringen med min mobil. Jag känner hur pulsen går och tittar på min aktivitetsklocka och ser att pulsen ligger på 105. Jag stannar i bilen en stund och lugnar ner mig. Jag hämtar min väska i baksätet och hämtar varor jag handlat till mamma i bagageutrymmet. Jag stänger bagageluckan och ska ta fram bilnyckeln för att låsa. Jag hittar den inte och jag tittar i bilen om den är kvar där, men nej den är inte där.

Jag ställer ifrån mig kassen och känner i fickorna, men nej.

Jag letar igenom handväskan, men nej.

Jag letar igenom bilen, golvet, bagageutrymmet men nej ingen bilnyckel.

Jag letar på gatan och under bilen, men nej.

Jag ger upp, den måste ju ligga i väskan. Jag tar upp reservnyckeln som är trasig och bara fungerar ibland att låsa och låsa upp med, det gäller att sätta nageln på exakt rätt ställe på ena sidan då går det.

Jag låser och nyckeln fungerar, och jag går för att hämta mamma.

Mamma är naturligtvis inte klar att gå, hon sitter och äter. Jag letar i väskan igen och i fickorna, men ingen bilnyckel.

Mamma gnäller och låtsasgråter och säger att en av hemtjänstpersonalen är elak mot henne. Jag orkar inte vara förstående och säger bara att hon måste vara bestämd själv. Hon hade inte fått äta färdigt sin frukost igår för hon måste in i duschen på en gång för att få hjälp. Jag sa att det är väl bara att säga att hon ska äta upp sin smörgås först. Jag försökte det, säger mamma, men den fick jag äta sedan hade hon svarat. Nu när jag tänker på det blir jag arg på hur de behandlar gamla människor.

Men just då var jag mest irriterad på den himla bilnyckeln. Jag lugnade ner mig och mamma och jag delade på hennes efterrätt, körsbärskaka och vaniljsås. Jag bytte glödlampa åt mamma i taklampan i rummet och sedan gick vi.

Jag fick mamma att ta den större rullatorn som hon inte tycker om att använda. Jag hade tänkt att vi skulle gå ut på en promenad när vi kom hem till mig.

Vi kom fram till bilen och den gamla bilnyckeln fungerade.

Vi åkte hem till mig och vi gick en promenad som bestod av att hon tjatade hela promenaden om hur tung och klumpig den här rullatorn var och att hon aldrig tänker använda den igen. Jag bara kände hur irritationen ökade.

När vi kom in drack vi kaffe och jag letade igenom väskan igen. Jag letade igenom bilen igen och min man gick också ut och letade igenom bilen. Men vi hittade ingen nyckel.

Vi kom fram till att den måste ha rullat in under bilen och alltså ligger den på gatan där jag hade parkerat.

Jag skjutsade hem mamma igen men först åkte vi och tittade där bilen hade stått parkerad och där låg bilnyckeln 1 dm från trottoaren. Tänk att den studsat eller rullat så långt.

Jag pustade ut och följde mamma upp till hennes lägenhet och åkte sedan hem och tog mig ett glas vin och nu sjönk pulsen till 70 igen.

Kramar till er alla från Annemor

Promenad

Idag blev det ingen joggingtur utan en promenad med min man. Vi gick samma runda som jag joggade igår. Jag ensam gjorde en avstickare ner mot ån bara, för att gå lite längre och kunna trava på lite snabbare.

Men medan jag stog och tittade ner i ån flög en Havsörn förbi, som jag missade.

Det är bra att det inte går och åka vidare till grusgropen på den här vägen över åkrarna.

Stora stenar stoppar biltrafik.

Här inne finns en björk med en stor knota på stammen. Den skulle jag vilja ha och göra en fin skål av.

Vi fortsatte rundan och här är vi uppe på åsen och har bara backen ner för att komma hem.

Det blev en promenadrunda på

2,9 km på 42 min.

Blåsigt som vanligt +4°C och halvklart

Kramar till er alla från Annemor

Flowers on Fridays

Bloggvännen Susans utmaning är blommor på fredagar.

Nu är blomningen över för min kära Amaryllis som har förgyllt mitt köksfönster länge nu.

Jag tycker att den är vacker i sin vissenhet.

Den sista knoppen gick av och har nu slagit ut i en vas.

Nu ska jag bara försöka få löken att växa och bli tjockare. Då kanske jag kan få den att blomma nästa jul igen.

Kramar till er alla från Annemor

Joggingtur

Jag mår inte bra av att veta att mina provsvar visade dåliga resultat. Det måste ju vara hjärnan som bråkar med mig. Psykologiskt kanske. Eftersom jag mådde väldigt bra innan proverna togs och jag var så glad åt att kunna jogga igen.

Pang

Plötsligt får jag svar på blodproverna och lika plötsligt mår jag dåligt. Det stämmer inte.

Idag tänkte jag att jag måste ta en liten joggingrunda. Jag kom på en ny runda som nog är lagom lång. Jag joggade återvändsvägen över den södra åkern och fortsatte genom stora grustaget och tillbaka hem stora vägen.

När jag kom närmare ån innan grustaget såg jag något vitt som lyste. Jag stannade till en sekund i joggandet för att knäppa ett suddigt kort.

Det var videkissar på Sälgen som tittat fram.

Det blev en lagom tur på 2,5 km och det tog 24 minuter. Men jag joggade inte riktigt hela tiden, för pulsen började dunka i tinningarna och jag såg på min klocka att pulsen var uppe i 170, så jag bestämde mig för att gå raskt istället en bit på hemvägen.

Det var ändå härligt att komma ut och jogga. Blåsigt men +8°.

Kramar till er alla från Annemor

Black and White

Bloggvännen Susans utmaning är svartvita foton på onsdagar. Jag väljer ett foto jag tog 5:e Januari. Det blev svartvitt av sig själv.

Bilden känns lite dyster som jag känner mig just nu. Men jag ser ljuset och hoppas att det kommer och piggar upp mig lite.

Kramar till er alla från Annemor

Glad måndag

Solen skiner och jag borde känna mig glad …

Men min gamla doktor här i stan ringde. Jag var och tog prover i tisdags och skulle komma och diskutera provsvaren den 28/1 Men han ringer redan idag och väcker mig, han säger att mina provsvar var inte alls bra. Han vill höja min Levaxindos.

Men jag litar ju inte på honom. Jag försöker ringa min specialist i Stockholm för en telefontid men sekreteraren säger att doktorn har inga telefontider för han tycker inte om att prata i telefon med patienter.

Jag ber honom gå in med ett meddelande till doktorn och skriva att jag gärna vill att han ska ringa upp mig och mitt telefonnummer.

Vi får se vad som händer.

Jag som var glad åt att jag orkade jogga och trodde att jag var bättre.

Det jobbiga är att jag dippar ner så mycket, av dåliga provsvar.

Men … Jag har bestämt mig för att inte öka min dos innan jag har talat med min specialist i Stockholm.

Om han inte ringer får jag väl boka en tid hos honom.

Jag hoppas ändå att det blir en Glad Måndag och en bra vecka.

😥💖😊

Kramar till er alla från Annemor

%d bloggare gillar detta: