Det känns som om jag alltid ska ha något att oroa mig för.

Idag har det gått en vecka sedan mamma opererades, av fallet fick hon en fraktur på lårbenshalsen.

Idag 12:30 blev mamma hemskjutsad, liggande i färdtjänstbuss. Nu är hon hemma i sin lägenhet, men har väldigt svårt att förflytta sig, och hon får inte gå när hon är ensam, hoppas bara allt går bra med hjälp av hemtjänsten. Jag var hos henne till 17:00. Hemtjänsten skulle titta till henne 17:30.

Hon får bara inte ramla igen. Hon kändes inte lika förvirrad hemma och det var skönt.

Aldrig en lugn stund.

Idag på förmiddagen var jag till ögonläkare med min man, och det visade sig att han hade alldeles för högt tryck i ögat. Det låg på 47 och ska inte överstiga 20 för synnerver kan förstöras. Han fick tabletter och ögondroppar och ska tillbaka torsdag morgon igen. Då hoppas vi att trycket har sjunkit.

Det var samma öga som han haft en propp i för ett par år sedan och fått injektioner i för att ta ner svullnaden på gula fläcken och biverkningarna av injektionerna i ögat var att han fick gråstarr, som togs bort i slutet på november och nu har han haft ont i ögat och nästan inte sett något på det ögat, det berodde på för högt ögontryck.

Det tar aldrig slut.

Nu har jag i alla fall fått bort alla julgrejor inne. Utegranen och slingan på altanräcket får lysa upp ett tag till.

Kram på er alla