Kallt

Jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster och det ser kallt ut.

-9,2 grader

Min promenad idag blev att gå runt huset och fylla på solrosfrön och talgbollar till fåglarna.

Kom ihåg att alltid ta bort nätet runt talgbollarna, fåglar har fastnat i nätet med klorna och blivit hängande där och dött.

Idag känns det jobbigt.

Jag skulle behöva klona mig, känns det som. Vara hemma hos min man som blir yr och känner sig konstig av medicinen som ska sänka trycket i ögat. Men jag vill också åka in till mamma som är hemma igen.

Sedan vid lunch känner han sig bättre, men det kommer mer snö, det bara väller ner fastän det är -5 grader. Det är inget bra bilväder, men jag åker in till mamma. Hon blir överlycklig att jag kommer och jag sitter där några timmar, jag kokar kaffe och vi fikar och pratar. Mamma saknar Daisy så otroligt mycket, men inser att hon ändå fick leva länge och ha ett bra liv och att nu skulle mamma inte klara att ha henne.

Mamma har ont och väldigt svårt att gå fastän hon håller i rullatorn, jag hjälper henne att träna. Hon blir så trött och alldeles darrig i benen.

Men det bästa är ändå att allt det där förvirrade som fanns hos henne på sjukhuset är borta. Vi pratade om det och hon mindes en del, hon frågade mig om mötet med alla hundägare om det inte heller var på riktigt. Nej, sade jag det var något du drömde. Jaha, vad konstigt, sade mamma och fortsatte det är tur jag är som vanligt igen, i huvudet i alla fall, säger hon med ett leende.

Hemresan var inte den roligaste, det började med att bilen hade blivit igensnöad och isig under eftermiddagen. När jag borstat och skrapat bilen åkte jag kanske 20 meter med vindrutetorkarna på när plötsligt den på min sida flyger av. Jag försökte hitta någonstans att stanna och sprang sedan tillbaka och plockade upp den och fick dit den igen efter lite krångel. Under hela bilfärden hem var jag rädd att den skulle lossna igen. Snön vällde ner och det gick inte att se något utan vindrutetorkare. Men den satt kvar hela vägen, som tur var.

Kram på er alla