❤ 45 år ❤

Den 22/2-1974 åkte Kent och jag på en skogsväg långt ut i skogen. Vi hade packat ryggsäcken med te och smörgåsar. Vi parkerade där vägen tog slut och gick till en fin skogssjö, och fortsatte sedan upp på ett berg. Där hade vi utsikt över skogen och vi kunde även skymta sjön mellan stammarna.

Vi samlade ihop pinnar och gjorde upp en eld. Vi åt smörgås och grillade korv och väntade in skymningen. Vi hoppades på att få höra ugglor och snart hördes en Sparvuggla längre bort, vi njöt av stunden.

Plötsligt när vi sitter där vid den sprakande elden, börjar en Pärluggla hoa alldeles intill oss, och Kent plockar upp en förlovningsring och sätter på mitt finger. Allt är underbart och Pärlugglan fortsätter att hoa. Lite senare får vi också höra en Kattuggla.

Men allt det underbara slutar när vi ska gå tillbaka till bilen.

Vi släcker elden och det blir kolsvart i skogen, någon ficklampa hade vi inte tagit med. Det var inte lätt att gå nerför berget i mörkret, när vi väl kommit ner visste vi inte riktigt hur vi skulle gå för att komma till bilen. Jag var livrädd men Kent tröstade mig och sade att det var klart att vi skulle hitta ut till vägen.

När vi äntligen såg bilen började jag gråta.

Vi åkte hem till pappa, där jag bodde och öppnade champagnen vi köpt. Pappa önskade oss all lycka.

Ja det var 45 år sedan.

Min svärson sade – oj det är ju nästan ett halvt sekel.

Ja många år är det, det känns som vi alltid varit tillsammans. Vi träffades när jag var 16 år och om två månader fyller jag 66 år. Det blir ett halvt sekel.

Idag tog vi det lugnt. Åkte iväg och fikade och köpte god ost till kvällen i en gourmetostaffär, en fransk Abandauce och ekologisk fikonmarmelad med valnötter.

Men …

Vi äter sojakorv med bröd som traditionen är, även om vi inte sitter ute i skogen vid en lägereld.

Kramar till er alla från Annemor

❤❤