Potatisen
Idag vaknade jag och kände mig pigg, det var länge sedan, flera år tror jag. Jag satte mig upp i sängen och min kropp kändes inte blytung. Jag reste mig upp och allt kändes bra. Solen sken och jag tänkte på min potatis i landet.
Jag åt frukost och gick ut. Jag kände mig lätt som en fjäder.
Jag tog upp hela sista raden av sommarpotatis, den var stor och fin. Det blev 13 kg. Översta bilden är Amandine och den under är Belmonda.
Nu är jag inne och väldigt trött naturligtvis. Men det är inte den där konstiga tröttheten som jag mår illa av och som jag blir yr av.
Jag är så glad åt att all sommarpotatis är upptagen.
Nu är det bara sensommarpotatisen kvar i jorden men den kan ligga kvar lite till och få tjockare skal. Då klarar den lagring bättre.
Kramar till er alla från Annemor
3 kommentarer på “Potatisen”
Kommentera
följer min kreativitet
Kan minskningen av medicin visa sig nu? Härligt med egen potatis.
Svante
GillaGillad av 1 person
Jag vet inte, hoppas bara det består, jag känner äntligen av mitt gamla jag. Jag blir livrädd för att det bara är en tillfällighet, men idag jobbar jag vidare medan energin finns.
Ja jag älskar egenodlad potatis.
GillaGilla
När jag bodde i Nordingrå på ett litet torp, odlade jag själv. Dit kom inte all strålning efter Chernobyl, och inte bodde jag intill två vältrafikerade riksvägar.
Svante
GillaGillad av 1 person