Skogspromenad

Idag kom jag äntligen ut på en skogspromenad. Det var så skönt ute, igenmulet men +5° och nästan vindstilla.

Jag hade ju fem dagar utan den otäcka tröttheten, nu har jag haft fem dagar med trötthet igen.

Idag fick jag lov att gå till skogen med en liten skogsmus igen. De har inte hittat in på länge nu, sedan jag täppte till varmvattensledningen som går ner under huset. Nu har de hittat sig in genom det gamla ingångshålet, tror jag som jag har försökt täppa igen, men det är inte lätt att komma åt överallt och jag kan inte se var hålet är där de kommer in.

Men i morse satt det en liten skogsmus i fällan och tittade på mig med sina fina pepparkornsögon.

Den här gången följde jag mina stigar och nya stigar ännu längre bort.

Här släppte jag den.

När jag sedan vände och gick hemåt mötte jag en kvinna med en liten hund. Hon såg min påse med musfällan och undrade om jag var ute och plockade svamp. Jag svarade att jag inte plockade svamp utan hade nyss släppt ut en liten skogsmus.

Hon blev så glad och tyckte att jag var sååå snäll som inte dödade musen.

Jag klappade hennes lilla hund och fick höra hela historien om hur hon övertagit den lilla hunden som hade bytt hem fyra gånger under sina tre första levnadsår, innan hon tog sig an den och fick ägarna att skriva över hunden på henne. Nu hade den bott hos henne i fyra år och var pigg och glad.

Sedan fortsatte hon att berätta att hon hade en katt, som hon också hade tagit hand om, den hade inte heller haft ett bra hem, men tack vare henne mådde den bra nu.

Det var en som hon kände som hade berättat om katten att den inte mådde bra och säkert behövde ett nytt hem. Hon hade gått dit och ringde på och frågade om hon kunde få se deras katt och fick svaret att den låg under sängen och kom aldrig fram. Efter att de hade stått och pratat en stund kom katten fram under deras säng och kvinnan som ägde den sa att det hade aldrig hänt tidigare. Katten kunde knappt gå, smög fram och gick med små små steg, men den kom fram till henne tittade upp, precis som om den visste att hon kunde hjälpa den. Det slutade med att hon fick ta med katten hem på prov först, för att se om den gick bra att ha tillsammans med hunden.

Det blev ett lyckligt slut eller en lycklig början ska man väl säga både för hunden och katten. Vad som hade gjort att den inte kunde gå var att den hade tjockt av tovor. Hon rakade hela kattens mage och armhålor och sedan kunde den gå igen, det var tovorna som hade hindrat den från att lyfta på benen och gå.

Det finns snälla människor.

Kramar till er alla från Annemor

18 kommentarer på “Skogspromenad

  1. Ett lyckligt slut för musen också!
    Fin berättelse … och skönt att läsa att det finns människor som verkligen är djurvänner. Jag är också djurvän, men numer visas ingen pardon för vare sig sorkar eller möss som kommer in. Går de i fällan så … ja, då får de skylla sig själva. Förr gjorde jag som du och bar iväg dem till skogen, men vårt gamla otäta hus, delvis på torpargrund går inte att täta och stänga ute de små gnagarna. Tur vi har Sixten … han är en duktig jägare och tar många innan de hinner komma in 🙂
    Härliga bilder!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: