Min kreativitet
Annemors vardag, målningar, skriverier
Jag är jag
Lite tankar innan jag somnar.
Ibland är jag ledsen och ibland är jag glad. Jag älskar att vara ledig och leva i vardagen och jag behöver inte så mycket för att känna mig lycklig. Men det som känns betydelsefullt för mig är att jag känner mig omtyckt av min man och mina barn, det är det viktigaste för mig, för då kan jag känna mig trygg. Jag älskar dem så mycket att det ibland gör ont.
Jag tycker om att vara ensam, men bara om jag vet att det är tillfälligt. Jag vill gärna vara ensam när jag målar och gå in i mig själv, då mår jag bra. Jag känner mig så entusiastisk numer när jag målar för jag låter bara mina känslor styra. Tidigare kände jag stora krav på att det måste bli bra. Nu målar jag för att jag mår bra av det och andra får tycka vad de vill om det jag målar. Men ändå vill jag gärna visa upp det jag målat, för jag tycker om mina målningar och jag hoppas att andra kan få känslor av att titta på dem.
Jag är rädd för döden, det har jag nog alltid varit. Jag är inte rädd för min egen död utan jag är rädd för att bli ensam. Jag vill att alla mina kära och nära ska vara friska och lyckliga, för då känner också jag mig frisk och lycklig.
Jag tycker inte om att jag är så känslig och tar åt mig av allt jag ser och hör. Jag vill att alla ska vara snälla mot alla både mot djur och människor.
💖💖💖
Kramar till er alla från Annemor
8 kommentarer på “Jag är jag”
Kommentera
följer min kreativitet
Jag känner igen mig när du skriver om dina målningar, att du vill visa upp dom. Jag känner lika om mina kort jag knäpper. Jag tycker om mina bilder, och vill visa dom för att jag vill förmedla en känsla. Jag är också rädd för döden, jag är rädd att jag ska dö och lämna min familj kvar utan mig.
Fint skrivet 🌷😊
GillaGilla
Tack jag var lite deppig igår kväll när jag skrev. Kram
GillaGillad av 1 person
Så fint skrivet! kram!
GillaGillad av 1 person
Tack jag var lite deppig igår kväll när jag skrev. Kramar behöver vi alla. Kram
GillaGilla
Sådär känner jag det oxå, ibland, då när jag tänker på livet och dess innehåll… fast jag är mest rädd för att mina barn, barnbarn ska gå bort före mej, det vet jag inte om jag skulle klara av. Kram, och hoppas du får en trevlig och fin helg 🤗
GillaGillad av 1 person
Tack, nej det är ju en skräck man har att ens barn skulle dö före en själv. Jag har ju en son som far runt hela världen på farliga utmaningar.
GillaGillad av 1 person
😱 Det skulle nog sätta myror i både magen och huvudet på mej – fast, kanske man vänjer sej. Turligt nog har jag alla mina fyra på nära håll, men olyckor kan hända precis var som helst, och man kan ju inte gå runt och oroa sej hela tiden…men visst händer det, när väderleken slår om, och man vet att dom måste ut efter vägarna för att komma till och från jobbet… En är hemma på mammaledigt som bäst och en kan cykla/gå till sitt jobb, likaså mannen…
GillaGillad av 1 person
Min son jobbar mest i Kina och det landet är ju som det är men nu är han i Sverige, annars surfar han på farliga vågor, på Bali eller i Austalien. Han har fått den där livsfarliga maneten på sig och klarat det, genom att han blev omhändertagen när han kom upp på stranden. han har blivit stucken av en Skorpion på halsen och då blivit botad av en schaman som sög ut giftet och en massa konstiga ceremonier runt honom i Indonesien. Letat fåglar i djungeln. Hoppat gumbi jump från ett högt berg ner mot en flod på Nya Zeeland. Han har dykcertifikat och har blivit omringad av världens farligaste hajar på Kuba. Ojojoj vilken son jag har.
GillaGilla