Min Rädsla
Jag känner mig deppig. Min rädsla tar för mycket energi. Fy vilken sommar det är. Borrelian har gjort att jag har blivit rädd för att gå där det finns gräs och växtlighet. Jag stoppar ner t- shirten i byxorna och strumporna över byxorna och sedan stövlar på innan jag går ut i växtlighet. Igår var jag ändå i trädgårdslandet och plockade en massa goda Vaxbönor, Brytbönor och Bondbönor och sallad. Till middagen gjorde jag en stuvning och hällde över bönorna efter att jag kokat dem och det blev så gott. Jag tog av mig alla kläder och letade efter fästingar, jag hittade ingen.
Men i morse när jag vaknade satt en fästing fast i armvecket. Aghh fy jag blir tokig.
Nu är det bara för mycket med allt. Coronaviruset gör mig också tokig. Jag törs inte gå in i en affär, jag törs inte dricka kaffe på konditori, jag törs inte gå på restaurang och äta god mat. Jag törs inte gå på offentliga toaletter. Men just nu äter jag penicillin så jag orkar inte ge mig iväg på några utflykter. Jag är bara trött.
Jag är rädd varje gång jag träffar mamma också för hon träffar så många olika människor i hemtjänsten som kan vara smittbärare. Jag är naturligtvis rädd för att jag ska få covid-19 men min största rädsla är att jag smittar Kent.
Idag skiner solen och jag är rädd för den också för Kent har opererat bort en fläck i ansiktet, som doktorn hade skickat på undersökning och han ringde igår och berättade att det var hudcancer Basaliom, men att han hade fått bort allt när han gjorde operationen och då skulle den inte sprida sig.
Idag tyckte Kent att vi skulle åka till ett gammalt gravfält där en ovanlig fjäril kunde finnas. Det skulle inte vara så långt att gå och vi kunde ta kaffe med oss. Ja det ville jag och vi åkte.
Vackra moln ser vi framför oss och det är fint efter vägen. Det tar ungefär en timme att åka dit.
När vi kommer fram till det gamla gravfältet är det bara blommor och kort torrt gräs där. Jag behöver inte tänka på fästingar. Vi följer stigar och vandrar runt och tittar. Vi ser andra fjärilar men inte den sällsynta Svartfläckiga Blåvingen. Men det var fint att gå där bland alla gravkullar. Jag tror att det stog på skylten att det skulle finnas 250 gravar där.
Det växte väldigt mycket Backtimjan och Backnejlika där och andra blommor.
Vi satte oss i skuggan av en stor enbuske och drack kaffe. Det kändes bra och jag kände mig gladare igen. Det kändes nästan som om vi var på Öland.
Jag såg ett hål på långt håll och det var en stor spindel som byggt ett gömställe till sig. Den satt i hålet och spanade, men när jag kom närmare backade den ännu längre in.
När vi gick tillbaka till bilen tog jag ett kort åt andra hållet. Vi var uppe på en ås så vi hade fin utsikt där vi hade parkerat bilen.
När vi åkte hem kom de mörka molnen närmare och till slut regnade det.
Kramar till er alla från Annemor
12 kommentarer på “Min Rädsla”
Kommentera
följer min kreativitet
Gillar bilderna, inte att du mår dåligt.
Svante
GillaGillad av 1 person
Tack 😊
GillaGillad av 1 person
Fina bloggvän – jag blir lite ledsen för din skull att du känner som du gör, med din rädsla för så mycket … jag förstår dig på ett sätt, men ändå inte … Borrelia är tråkigt och jobbigt att drabbats av, men går ju ändå att behandla.
Vad gäller Coronaviruset, så vet man aldrig var smittan finns, men man kan inte isolera sig helt för allt, man kan bara vara försiktig. Jag, liksom du är inte så rädd för min egen del, men rädd att ta hem smitta till Lasse – och därför träffar jag inte barnbarnen heller …
ni fick i alla fall en väldigt fin utflykt … skönt att den fick dig att må bättre!
Härliga bilder! Jag besöker gärna såna här platser där det finns både fin natur och gammal historia – såå intressant!
Önskar dig en fin dag!
Kram
GillaGillad av 1 person
Tack 💖
GillaGillad av 1 person
Det är jobbigt att vara rädd, styrkekramar till dig!
GillaGillad av 1 person
Tack 💖
GillaGilla
Vilken fin dag ni fick och jag kom också att tänka på Öland när jag såg bilderna. Att dricka kaffe i skuggan av en enbuske lät som en fin stund.
Så jobbigt att du känner dig så rädd och orolig. Men försök att inte oroa dig för borrelia. Det går ju att bota med antibiotika, även den mer besvärliga sorten. Jag har ju haft den mer besvärliga men oroar mig inte ändå. Försöker bara vara försiktig så att dom ska få det så besvärligt som möjligt att hoppa på mig. Och skulle jag få några underliga symptom så vet jag ju vad det kan vara. Och försök också att tänka på att fallen med Covid-19 nu minskar väldigt mycket. Trots att folk börjar slappna av har inte smittspridningen ökat. Det känns ändå som det går åt rätt håll.
Hoppas du känner dig bättre idag. Och dina färska bönor med stuvningen lät ju ljuvligt god. Idag ska jag skörda min första gurka 🙂
Kram Anita
GillaGillad av 1 person
Tack för din omtanke. Jag blir irriterad på mig själv också för att jag grubblar och för att jag inte kan vara nöjd med att vara hemma i min trädgård och inte gå och längta efter annat. Dagsutflykter med medhavd lunch och fika får det bli i år.
Idag har vi besök av Peter vår son och det känns bra, vädret är fint och vi kan vara ute.
Tack men det är skönt att skriva av sig. 😊
GillaGilla
Du är nog inte den enda som att känna rädsla och oro, om det tröstar något…
Borrelia har jag inte tänkt på så mycket, rör mig inte SÅ mycket i skog och mark men fästingen kan ju komma via vilket gräs som helst?
Coronaviruset och kommande pandemier får en nog att tänka hur världen kommer att se ut de närmaste åren.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Tack för ditt svar och jag förstår att jag inte är ensam om att känna oro i dessa tider. Men det kändes bra att skriva ner lite orostankar och sortera lite och inte bara känna mig deppig.
GillaGilla
Tjusiga bilder. Känner med dig, skall in till VC för blodprover (fy sjutton, hb nere på 88
och neutrofiler 0,5, och en kontaktsköterska på lasarettet som inte är insatt på vilka var accepterad gränsvärde för neutrofiler går) och fästingbettet då som skall granskas.
Har inte varit inne i en enda affär eller restaurang sedan pandemin.
Fästingår i år. Brukar gå en liten skogspromenad till badstranden och såg en fästing på Alva. Får nu gå på asfaltvägarna och bra då det är svalare nu, hon kan bränna sina tassr om det varma dagar.
GillaGillad av 1 person
Tack ja nu får vi kämpa på och inse att livet skört.
GillaGilla