Ensam promenad

Idag har jag varit elak. Jag vet att det var elakt gjort men jag orkade bara inte prata. Telefonen ringde och jag svarade och jag hör mamma i telefonen.

Mamma – Jag orkar inte mer nu. Jag orkar inte mer. (Hon gråter när hon pratar.)

Jag svarar inte, är bara tyst i telefonen.

Mamma – Annemor hör du inte att jag orkar inte mer nu. (Hon gråter fortfarande.)

Jag säger ingenting, jag vet inte vad jag ska svara. Jag håller bara i telefonen och lyssnar, jag känner hur hjärtat slår snabbare.

Mamma – Annemor, Annemor. (Hon gråter när hon säger mitt namn)

Jag är tyst och lyssnar.

Mamma – Annemor hör du mig, är du där. (Nu gråter hon inte längre, utan låter irriterad.)

Jag säger ingenting.

Mamma – Men hallå är du där, konstigt att jag inte hör något. (Nu låter hon som vanligt igen och ropar hallå en gång till, sedan lägger hon på luren.

Förlåt mig, men ibland orkar jag bara inte, förlåt.

💖

Jag sov länge idag, kroppen känns som bly och jag vill inget hellre än att bara sova vidare. Kent försöker väcka mig, för jag har sagt att jag vill bli väckt vid 9. Men det är hopplöst att kliva upp ur sängen. Idag lyckades jag inte komma upp förrän klockan var nästan halv elva. Blodtrycket ligger också lite lågt på morgonen, vilket väl gör det ännu svårare att gå upp.

Men bara jag kommer upp och fått i mig lite kaffe börjar kroppen vakna. Så när jag klockan 11 var klar med frukost var jag pigg igen.

Kent brukar gå ut före mig för jag vill gärna ta det lugnt efter frukost. Sedan brukar jag gå och möta honom.

Men idag när jag kom ut, stog ingen bil utanför garaget. Men vad nu då! Jag tog upp telefonen och ringde honom. Han berättade att precis när han skulle gå förbi bilen, fick han lust att åka in till stan och titta efter en Turkduva som en vän till honom sett i stan. Det var därför bilen var borta.

Det fick bli en ensam promenad i dag. Jag gick den vanliga vägen mot stora åkrarna. Det var grått och duggregnade. Jag gick förbi den stackars döda räven som nu är helt uppäten, bara skelettet kvar.

Jag fortsatte gå men det var inget skönt. Det blåste också.

När jag kom hem flyttade jag in Afrikas blå lilja till verandan i min lilla stuga.

Första blomman inställd. Före 1:a advent ska de andra blommorna vara inne också.

När jag kom in fortsatte jag måla på ängen av Mjölkört. Rallarros kallade alltid min mamma och pappa de blommorna för. Jag gjorde himlen gul idag, den kanske blev för gul, vi får se.

Nu har jag tre blommor på Amaryllisen.

Kramar till er alla från Annemor