Lördag och efter en jobbig vecka, kände jag att jag måste tillbaka till i alla fall lite som det var förut. Särskilt när det gäller att träffa mamma. Den här veckan har både hon och jag gråtit.
Jag är glad att jag är hel och bara har lite blåmärken här och där. I onsdags var jag ensam ute i skogen och gick och när telefonen dog blev jag rädd för att halka på alla hala rötter och stenar, men det gick bra.
Då blev det värre dagen efter när jag skulle gå och möta Kent. När jag går ensam tycker jag om att trava på riktigt snabbt och det gjorde jag då också. Men jag såg inte A-brunnen som stog upp lite, utan jag travade på och plötsligt kände jag hur jag lyfte från marken. Jag hann tänka, när jag var i luften, att jag får inte slå tänderna i asfalten. Därför höll jag upp huvudet och landade på ena axeln och knäna slog i gatan. Jag hörde smällen när glasögonen slog i asfalten och nästa smäll när telefonen landade två meter bort. Först var jag helt chockad och undrade om jag brutit något. Jag satte mig sakta upp, tog upp mina glasögon som var hela. Jag kröp fram till telefonen, och kände att det värkte i knäna, men telefonen var hel. En pojke som bor längre bort kom cyklande mot mig och jag sa: jag snubblade bara. Ajdå, svarade han och tittade konstigt på mig som satt på asfalten vid vägen. Undrar om han trodde att jag var onykter? Jag försökte resa mig upp och det gick bra, bara lite värk i knän och händer. Axeln började värka långt efteråt. Jag ringde Kent och berättade vad som hänt och att jag gick försiktigt honom tillmötes, men att jag ville gå hem igen sedan.
Det blev onda händer, såriga knän och en blå axel och lite ryggont av det hela. Jag är så glad att jag inte bröt något. Men jag känner mig fortfarande lite mörbultad.
Hela veckan var jobbig med flera telefonsamtal från mamma som överdriver så mycket för att jag ska tycka synd om henne och komma. Narurligtvis tycker jag synd om henne som är ensam. Men jag tycker inte om att hon överdriver om saker för att jag ska komma och när jag sedan åker till henne är allt som vanligt och det hon berättat inte stämt alls.
Idag tänkte jag att jag måste väl försöka åka in och ta med mamma ut på en promenad. Utomhus och två meters avstånd ska ju inte vara någon fara. Förut, innan Coronan hämtade jag ut mamma till mig varje lördag och onsdagar var jag hos henne. Nu får jag väl när det är lördag ta med mamma på en promenad där hon bor och kanske onsdagar också om jag orkar.
Det var inget vidare väder idag, men mamma blev glad när jag ringde och föreslog det, hon ville gärna gå på promenad.
På väg in till mamma stannade jag till vid allén vid åkrarna och tog ett kort. Det var + 4°, dimma och lite regn.
Mamma är klar när jag kommer men hon är inte klädd för regnpromenad i december. Sommarskor, ingen mössa, men kapuschong på jackan, men det var inte snyggt att ha den på sig, så den använde hon inte och inga vantar hade hon med sig. Jag försökte få henne att ta på sig mer men hon frös inte sade hon.
Vi följde ån mot kyrkan.
När jag kom hem igen bakade jag ett bröd, som en bloggvän från Indien lagt ut receptet på, på hennes blogg. Jag bakade Focaccia med färsk Rosemarin som vi åt till en kryddig röd linsgryta som jag gjorde medan brödet jäste och var i ugnen.
Det blev så gott och doftade underbart, det kändes nästan som om vi var på restaurang utomlands.
Kramar till er alla från Annemor
Videos of feral cats on the streets, and my own four feral felines at home, feline humor, advice, and gifts for your cat.
Litterär nätsajt
ART PHOTO & POETRY © Birgitta Rudenius
@blogfia
Samtliga bilder på bloggen är copyrightskyddade
#Rehana's 🔥🔥🔥🦋🦋motivational thoughts
Ramblings of a retiree in France
Where The Eagles Fly . . . . Art Science Poetry Music & Ideas
journal, travel, photography and beauty
Photos of my world and other stuff I hope you will enjoy too. Photos taken with Canon PowershotSX70HS Photos can be purchased.
Welcome to Life-Changing Motivation
natur,blommor,växter och lite allt möjligt
Until I know this sure uncertainty, I'll entertain the offered fallacy.
Finding Balance Through Food
Bilder från naturreservat på Öland
|Inspirational|Poems|lifestyle | Shorts-story|Photography📸📱|Mental-Health|Books| Travel|Motivation|Psychology |Fitness|Food |Health|History|Astronomy|More others...
Every life is unique ❤️
I speak my heart out.
By Sandra Js Photography - Make the rest of your life the best of your life.
Jag tar inga dåliga bilder, bara konstnärliga!
I m somethin' else....🤟🏻
: around the world :
Live, Love, Travel and Laugh (Proudly Pinoy)
Karin Ravasio nature photography, motivation, products
wild art nature forest birds swamp dark mood black flowers music sensory slow life macro ważki las drzewa ptaki i robaki
En blogg om livet med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa och mer därtill
do it your way.
My life My show, My dog, Enjoy
comida italiana
meus poemas e pensamentos
Just another WordPress.com site
Nothing is impossible (at least that does not violate the laws of physics). When you can..violate the laws of physics!
Weekly Wisdom
Happy Reading!!
South Staffordshire Wildlife
Att vara annorlunda/att inte passa in i samhällets ramar
Vår resa till Österns rike
En blogg om fyra blomsterhav ... på min fönsterbräda, i mitt uterum, i min trädgård och ... allas vår trädgård
En blogg om andlighet, astrologi, tidigare liv, och det populära månadshoroskopet
TANKAR OCH FUNDROR om PEDAGOGIK och LÄRANDE
Mit Wohnmobil und Kamera auf den Spuren der Natur
Det var det du menade med att dagen efter blev värre …
Stackars dig, men tur det inte blev värre!
Brödet ser jättegott ut … och fina bilder från promenaden!
Ha en fin söndag!
Kram
GillaGillad av 1 person
Tack
GillaGillad av 1 person
Nej men usch en sådan flygtur du råkade ut för. Men så skönt att det ändå inte blev värre, du hade ju kunnat bryta något. Ja man får vara försiktig, jag är som du väldigt försiktig i skogen med alla hala rötter och stenar.
Det blev ju ändå en bra lördag låter det som. Din mamma verkade glad över promenaden och brödet ser jättegott ut.
Var försiktig nu och ha nu en fin lucia och tredje advent!
GillaGillad av 1 person
Tack.
GillaGilla
Man får vara försiktig och titta både framåt och bakåt och ojämnheterna i marken. Vad är underbarare än att gå i skogen? Men jag har fått sluta med det, ibland har jag yrsel p.g.a. medicinerna och dessutom är det joggare. Känns inte kul att väja hela tiden. Dessa tider, helst skall man vara två när man går i skogen. Ha en fin forts på Lucia dagen.
GillaGillad av 1 person
Tack, skogspromenader är ju så skönt. Du får gå sakta och stanna emellanåt.
GillaGilla