Idag när jag satt och åt frukost, knackade det på köksfönstret. När jag tittade dit satt en arg Talgoxe på spröjset och i äppelträdet bakom satt fler Talgoxar och Blåmesar och de såg väldigt upprörda ut. Några hoppade på marken och vände på tomma solrosfröskal. De flög till fröautomaten och tillbaka till grenen. Oj, plötsligt kom jag på att det måste vara slut på solrosfrön. Det är alltid Kent som fyller på och sköter om matningen av våra småfåglar. Nu har han legat på sjukhus i en och en halv vecka, och jag har inte tänkt på att maten har tagit slut. Jag gick till garaget och hämtade Solrosfrön, och när jag höll på och fyllde i frön i automaten satt de bara en meter ifrån mig och knyckte irriterat på vingar och stjärtfjädrar, som om de sade: kan du skynda dig lite, vi är faktiskt hungriga.

Kent är tillbaka på sjukhuset här i stan, han får inte stödja på benet på minst 8 veckor. Men de har hjälpt honom till en rullstol så han får sitta upp korta stunder. Visst har han värk men han är ändå gladare nu.

Allt går åt rätt håll, men ändå kan jag inte känna lugnet. Jag försöker koncentrera mig på något annat än oroliga tankar, och jag hittar en fin bild som jag tog Dec 2016, och vintern är ju inte slu…

Källa: V.4 bättre och bättre

Allt går åt rätt håll, men ändå kan jag inte känna lugnet. Jag försöker koncentrera mig på något annat än oroliga tankar, och jag hittar en fin bild som jag tog Dec 2016, och vintern är ju inte slut ännu fastän vi är många som längtar till våren. Här kommer i alla fall en vinterbild.

Jag känner tacksamhet för

• Att det finns förstående människor, de är få men de finns
• att jag kan finna ro i mitt målande, jag visar nya målningar senare

Idag har jag varit på Karolinska hela dagen för att ”peppa” i all smärta och ensamhet. Det går åt rätt håll men det tar tid. Han har fortfarande Epiduralsmärtlindring in i ryggmärgen. D…

Källa: Stockholm

Idag har jag varit på Karolinska hela dagen för att ”peppa” i all smärta och ensamhet. Det går åt rätt håll men det tar tid. Han har fortfarande Epiduralsmärtlindring in i ryggmärgen. De ska försöka ta bort den imorgon.

Jag älskar vackra moln och himmel, de gör mig stark. De här bilderna tog jag igår på hemvägen av från min promenad.

Jag blir så orolig av att ha min kära på sjukhus, han opererades på Karolinska igår.

Idag tog jag en promenad och började med att leta vårtecken i trädgården. Snön är nästan  borta, bara på norrsidan finns det lite snö kvar. Igår hade isen på den lilla dammen smält lite och Talgoxarna plaskade och badade för fullt. Men idag var den helt frusen igen, det var minusgrader i natt.

Jag känner tacksamhet till

• att det finns duktiga läkare och sjukvårdspersonal
• att de långa och ljusa dagarna kommer tillbaka

Ibland känner jag mig så liten, som ett djur eller en liten insekt, fjäril kanske. Vi vet inte så mycket om deras liv, enligt oss människor lever de bara för att finna föda för att överleva och hitta en partner och fortplanta sig med. Men djuren har ett stressigt liv, eftersom de alltid måste vara vaksamma på faror för att överleva, men det måste vi människor också fast vi inte verkar förstå det. Vi kanske inte har ett rovdjur som smyger sig på oss, vi har egna faror som kan ta livet av oss alla, både människor och djur. I vår värld  finns så mycket som är farligt och ändå är det vi människor, som har skapat detta. Alla våra uppfinningar som gjort oss till de rikaste och mest välutvecklade varelserna på jorden utan att inse farligheterna som det leder till. Visst är vi människor priviligierade, vi har använt oss av våra hjärnor för att förbättra våra villkor. Vi styr vår planet på gott och ont. Läkare får mer och mer förståelse för hur kroppen fungerar och hur vi kan läka det som går sönder. Vi har kontakt med hela världen, vi kan ta oss vart vi vill. Men vi förstår inte vad som händer med vår luft och jord, och absolut inte att det beror på oss. Vi människor är otroligt egoistiska och tror att den här planeten är bara till för oss människor. Vi förstår inte vad som händer om det bara blir vi kvar …

Allt måste gå bra med mina nära och kära. Positiva tankar och positiva ord hjälper oss, det tror jag på. Jag längtar till vår och värme nu, men jag vet att det är alldeles för tidigt, men jag ser hur dagarna blir längre och längre. Bara det känns skönt, vi går mot ljusare tider, och när våren kommer mår alla bra igen.

Två mindre akrylmarmoreringar från hösten 2016. 23 x 32 cm med ram.

”Flora, vårens gudinna”

”Flora, vårens gudinna”

Vårens gudinna Floras små hjälpare, som får allt att vakna till liv igen, när värmen och ljuset kommer.

”De små gröna”

Jag trodde verkligen att det här året skulle bli ett bra år. Det skulle bli bra, men har inte börjat så bra. Men förhoppningsvis kommer det att gå bra med allt, trots att det började med:

• en sjuk hund som nu väntar på operation på Strömsholms djursjukhus
• min man som ramlat och fått frakturer och krosskador på bäckenet och som också väntar på operation på Karolinska i Stockholm.
• min mamma som bara ramlar inne.
• min pappa som tror att han kommer att dö när som helst, fast han inte vill det och han blir rädd..
• min sköldkörtel som fortsätter att motarbeta mig.

När ska det bli bättre? Jag ber till något högre om hjälp och hoppas att något eller någon kan höra det. Jag har flera som ber till en Gud om hjälp för min man och min dotters hund.

TACK!

Avslutar med en vacker sten som jag fann på ett berg som heter Dansberget, och ligger en bra bit in i skogen. På lördagkvällarna var det dans där, en speleman som satt på en sten och spelade dragspel medan människor dansade på det platta berget, det har min svärfar berättat, och han har själv dansat där.

”Grönt är helande”

Den här målningen är en marmorering i akryl som jag gjorde i höstas 2016. Den har måtten 42 x 32 cm med ram.

Den gröna färgen räknas som en helande färg, en färg som ger lugn och ro, den tar bort stresshormoner. Det är nog därför de flesta människor blir lugna av att vara ute i naturen.

Men just nu är jag allt annat än lugn, vi väntar på svar från veterinären.

Mitt i all oro över alla sjuka har vi nu bokat en resa till Mallorca innan sommaren, en fågelresa främst och lite lyx på ***** hotell, alldeles vid stranden och en stor våtmark med många intressanta fågelarter, ligger på gångavstånd bakom hotellet.

Jag känner tacksamhet över:

• Att jag kan känna trygghet och tillit, det är viktigt för mig. När livet är tungt och jobbigt och nära och kära är sjuka, behöver jag det stödet, den tryggheten och tilliten som min man kan ge mig. Han behöver inte säga så mycket, jag känner det ändå.

Jag tror det är viktigt att kunna stanna upp och inte göra någonting, att känna tystnaden bortom alla ljud. Det finns så mycket som hörs, som egentligen stör när jag bara vill känna tystnad. Den här målningen är som alla ljud som rör sig runt mig.

Det här är en marmorering i akryl som jag gjorde i höstas hemma. Jag kallar den ”Ljudvågor”. Den är 30 x  40 cm med ram.

Var hos min dotter och åkte pulka med barnbarnen idag, vi såg en älgko med tvillingkalvar, de var så fina. De kom utifrån åkrarna och mamman väntade vid vägen och de gick sakta och hon tittade sig runt så ingen bil kom, sedan sprang alla tre över vägen och mot skogen, där de lugnt gick in. De springer så fint med upphöjt framsträckt huvud. De ser lite ut som drakar när de springer.

En jobbig vecka väntar med en sjuk hund som bara måste bli bra igen, jag skickar bara positiva tankar till henne.

Nu är vi inne i första veckan på det nya året, nyårsafton var det 11 plusgrader men under tisdagen blev det 7 minusgrader och framåt kvällen snöstorm. Vi hann med en promenad runt åkrarna innan snö…

Källa: v.1

Nu är vi inne i första veckan på det nya året, nyårsafton var det 11 plusgrader men under tisdagen blev det 7 minusgrader och framåt kvällen snöstorm. Vi hann med en promenad runt åkrarna innan snön kom och såg två älgar som låg och vilade sig på åkern ca 20 m ifrån oss. Den ena hade stora horn och var kraftig och den andra var lite mindre.

En bild som jag målade i somras. Jag kallar den ”Att gå nära”. Att gå nära inpå något som är litet, tycker jag om, både insekter och blommor. Att stanna upp och titta på det lilla som finns överallt, gör mig lycklig.

”Att gå nära” är målad akryl med pappersmarmorering. Den är 30 x 40 cm med ram.

Jag känner en stor förväntan inför det här året, jag tror på att det blir ett bra år för mig. Men jag känner en oro och lite rädsla för att mina föräldrar inte ska orka känna den glädje och lycka de är värda, för jag vill att de ska ha det bra.

Min mamma har fyllt 89 år den här veckan och var hos oss hela den dagen, vi åt tårta som hon älskar, hon var så glad och skrattade och njöt när barnbarnsbarnen lekte frisersalong och satte hårspännen i hela hennes hår.

När de andra åkt tog mamma och jag en promenad innan vi gjorde en god fiskgryta tillsammans. Jag skjutsade inte hem henne förrän det var kväll och mörkt.

Det var en trevlig dag.

Jag ska börja med att skriva ner det som jag känner tacksamhet  för:

• Jag känner tacksamhet för att jag har en man som älskar mig och att jag älskar honom.
• Jag känner tacksamhet för att jag har mina gamla föräldrar i livet.
• Jag känner tacksamhet för att jag har så underbara barn och barnbarn.

Nytt år och nya mål, men det som känns som det viktigaste för mig är att jag ska känna mig lycklig  och det finns mycket som gör att jag känner lycka, allt från att hitta en liten vacker sten, få e…

Källa: Nu börjar det

Nytt år och nya mål, men det som känns som det viktigaste för mig är att jag ska känna mig lycklig  och det finns mycket som gör att jag känner lycka, allt från att hitta en liten vacker sten, få ett leende till att bo på lyxhotell.

Att måla gör mig lycklig och fri från tankar. Det var länge sedan jag målade så mycket som jag gjorde under 2016 och det berodde på flera faktorer.

• Tog pension redan från 63 år och fick ledighet.
• Jag fick presentkort på konstnärsmaterial.
• Katja från Leksands folkhögskola som fick mig att börja pappersmarmorera.

Det här är en av de första pappersmarmoreringarna som jag gjorde den 14:e Maj 2016. Jag kallar den för ”Ägget”, men ägget är egentligen en miss där färgen inte fastnade. Då sade Katja, men vad fint det blev, det blev ju ett ägg, och varför se det som ett misslyckande när det blev ett fint ägg. Jag började då tycka om den och jag kände mig lycklig. Jag ser ägget som en början på något nytt, som inte behöver vara perfekt utan kan vara vackert ändå.

Så nu har jag lagt ut min första bild 2017 och förhoppningsvis kommer jag att lägga ut en bild i veckan på något jag målat. Hoppas ni vill kommentera, jag vill gärna veta vad ni tycker.

Gott nytt år 2017 Jag har nog inga direkta nyårslöften att ge. Men jag har några goda råd till mig själv om vad jag vill uppnå för att bli mitt nya jag nästa år: Träna upp min kondition lite mer, p…

Källa: Mitt nya jag och mitt nya år 2017

Gott nytt år 2017

Jag har nog inga direkta nyårslöften att ge. Men jag har några goda råd till mig själv om vad jag vill uppnå för att bli mitt nya jag nästa år:

• Träna upp min kondition lite mer, promenerar gör jag, men kanske inte tillräckligt långt. Jag tränar aldrig så jag blir svettig och då ger det inte så mycket träning. Jag får väl hoppa upp på vår motionscykel ibland också.
• Kanske att jag borde minska lite på vinet, men det är ju så gott och ett glas känns alltid för lite. Jag brukar ta 1-2 glas vin, men från nyår ska det bara bli ett.
• Lyssna på vad det är som jag verkligen vill, det ska jag bli bättre på.
• Jag ska få till en arbetsplats för mina målarstunder, det vill jag. Som det är nu trängs jag inne i tvättstugan vid ett bord när jag ska måla och det är ju bra att vara där för då har jag vatten nära, men det är så trångt.
• Jag ska tuffa till mig lite också, och inte vara så feg. Jag ska ta plats och visa lite attityd.
• Jag ska måla, måla och måla, för det blir jag lycklig av, och det ska bli en utställning till vår/sommar.
• Jag ska skriva i min blogg en gång i veckan och lägga ut minst en av mina målningar varje vecka

Utsikten från mitt köksfönster, jag njuter när jag ser dessa vackra färger som min himmel målar upp för mig.